E-romantik och emotionell bandbredd


Svårslaget. Foto av milizero.com.

Joakim Lundblad valde ett bra ämne för veckans skifte så här i höstmörkret: romantik. Mina reflektioner på ämnet innebär en koppling till förra veckans ämne: det urbana rummet, om staden i förändring. Jag skrev då om virtuella resor som kan lösa upp stadens fysiska gräns.

När jag skrev texten hade jag främst arbetslivet och resandet i åtanke men man gör ju så mycket mer i en stad än arbetar. Människor möts och blir förälskade bland asfalten och husen.
Så sker även i den virtuella världen vilket filmen (”Ruanur and Yuina’s wedding”) nedan visar:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Txy6OWtpBok&hl=sv&fs=1]

Fast nog är det något saknas där bland pixlarna. Tekniken tillåter inte riktigt att upplevelsen blir likvärdig med ett ”riktigt” bröllop och bröllopsnatten för Ruanur och Yuina gissar jag vara en ganska platt affär. World of Warcraft saknar helt enkelt den emotionella bandbredden som krävs för att kunna konkurrera med verkligheten.

Emotionell bandbredd är en teknologis förmåga att förmedla känslor. När två människor möts sker den mesta av denna kommunikation med kroppen. En vardaglig gest som att ta i hand är en ritual där vi delar med oss av känslomässig information (har därför förståelse för Carl Hamiltons reaktion).

Video har relativt hög emotionell bandbredd, men email och SMS är känslomässiga stenstoder. ”Det är fegt att göra slut via fax, sms eller e-post” skriver Aftonbladets dejtingexpert och vad är väl anledningen om inte den smala emotionella bandbredden. (Göra slut via fax. Går det att komma lägre på romantikskalan?)

Även om videosamtal kan vara tämligen intima står sig tekniken slätt i jämförelse med verkligheten. Som skiftesskribent undrar man då om det i framtiden kan komma teknik som överträffar verklighetens brutala nakenhet när det gäller att skicka ut signaler om vårt känslotillstånd.

En möjlig utveckling är den som forskaren Kevin Warwick och hans fru Irena provade för ett par år sedan. De opererade in chip under huden som skickade signaler från deras nervsystem, via chippen ut över internet och in i varandra.

when his wife moved her hand, he felt it. He could actually feel her movements

Framtidens vigselringar, måhända? När vi börjar växa samman så till den grad att vi t.o.m. delar nervsystem, då får man noga säga att tekniken överträffar våra nuvarande sinnens förmåga att ta emot och förmedla känslor.

Huruvida det är romantiskt eller ej lämnar jag däremot åt andra att avgöra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 Comments

  1. Pingback: Veckans skifte: när Demokrati blir Emikrati « Skiften

  2. Alexander Berg

    Bandbreddsromantik

    Genom ett fanatiskt utforskande mänsklig kommunikation så minskar det potentiella möjligheterna i samma takt som uppfinningsrikedomen ökar. Ett globalt leverne i en samtid med massiv bombardering av media i olika form skapar ett samhälle där kreativiteten kvävs i ett nät av ramar och fabricerade måsten. Den originella tanken dör i det sammanhang där originella tankar skall födas, där allt är tillgängligt och beskrivet. Genom att ta både ett eller två steg tillbaka skapas betydligt större möjligheter till originella tankar och innovationer. Ett exempel på detta är hur lågkonjunkturens mentala bojor föder sin egen verklighet sin egen kontext, den sätter sina egna ramar i den apparat som vi alla understödjer. Bryt de mentala bojorna, skapa distans till oss själva genom att sträva mot ett samhälle med ökad fysisk möte mellan människor. Helt enkelt så ligger lösningen på kommunikationsproblemet inte i tekniska innovationer eller teoretiska modeller färgade av en ohälsosam bredbandsromantik utan istället på en ökad öppenhet, en ökad kommunikationsförmåga mellan människor i det verkliga livet, det verkliga rummet. Vi bör och skall bekämpa den verklighet som skapas av de apparater vi förblindat föder till oproportionella proportioner. Det mänskliga sammanhanget måste återfödas.

    Reply
  3. Erik Starck

    Alexander Berg: jag tycker det är lika fascinerande varje gång någon kritiser internet för att skapa ett kommunikationsproblem genom att skicka ett meddelande och kommunicera med mig – på internet. 🙂

    Tvärtom vad du skriver så är internet och dess kusin telefonen fantastiska maskiner för underlätta och förbättra mänsklig kommunikation över tid och distans.

    Däremot finns det mycket att förbättra och mötet via nätet slår inte det direkta mötet hud mot hud, öga mot öga.

    Än.

    Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *